En politisk triangel med tomhet och ideologiska spetsar

 

Höger-vänsterskalan inom svensk politik dröjer sig kvar, trots att de flesta instämmer i att modellen numera är obsolet.

Den alternativa GAL-TAN-skalan, som lanserades på svensk mark av bl.a. statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson för några år sedan verkar inte ha vunnit acceptans och ersatt den äldre skalan. En av förklaringarna till motgångarna är kanske att GAL-TAN definierade fyra nya ideologiska kraftcentra, kring vilka partierna har att röra sig i ett tvådimensionellt koordinatsystem, men att definitionerna av dessa centra dels inte upplevs som särskilt klockrena och dels inte erkänns av framförallt ”borgerliga” tänkare/tyckare, som menar att de implicit delar in partierna i en en ond och en god del.

Men uppdelningen av goda och onda partier ligger i ännu högre grad och pyr som en torvtäktseld under den tvådimensionella linjen mellan höger och vänster. Det som gör modellen föråldrad är illusionen av en mitt och två ytterkanter, som två onda och populistiska extremer, med de goda partierna i mitten.

Varför måste vi ens ha en modell? Kanske måste vi inte det, men det gör lättare att föra ett samtal om vi kan enas om hur spelplanen kan förstås och varieras. Det kaos som råder i arbetget med en ny regeringskonstellation är en direkt konsekvens av hur man måste orientera sig efter gamla kartor där skär och grynnor, eller misstänkta boställen för sjöodjur ännu inte har ritats ut. Efter SD:s intåg i riksdagen är de två dimensionerna inte nog. Och modellen lurar oss att tänka fel om var vi har varandra. Den politiska verkligheten blir onödigt polariserad.

En av grundpremisserna för en alternativa modell borde vara att den är lätt att förstå och att den inte har illusionen av en mitt. Den måste dessutom utgå från de starkaste krafterna inom svensk politik, d.v.s. de tre största riksdagspartierna: S, M och SD.

De tre största partierna

Mellan dessa har vi de tre basideologier som dominerar svensk politik: liberalism, socialism och konservatism, vilka sätts ut som poler (L, S & K) för att bilda en triangel:

De viktigaste ideologierna

Moderaterna är här (förstås lite förenklat) lika konservativa som Sverigedemokraterna. På samma sätt är de lika liberala som Socialdemokraterna. Dessutom är Socialdemokraterna lika mycket socialister som Sverigedemokraterna.

För att nu placera ut resterande partier använder vi av oss av regeln som säger att inget parti får ha sin hemvist i mitten. En vit tomrumstriangel ritas inne i den förra.

Tomrumstriangeln

Nu kan vi placera ut de övriga fem partierna på de tillåtna, mörkgrå triangelbensaxlarna. Ungefär så här:

Samtliga riksdagspartier

Som vi kan se placerar sig därmed förra mandatperiodens regering (S+MP) mellan de liberala och socialistiska polerna, med en förskjutning åt det socialistiska.

Den tidigare borgerliga alliansen framträder däremot som ett block på den liberal-konservativa axeln:

Alliansen

Det senaste förslaget på regeringsbildning (Januariöverenskommelsen, JÖK) blir också tydligt på en liberal-socialistisk axel:

JÖK

Därmed synliggörs också ett konservativt block i bildens nederkant:

Konservativt block

Anmärkningsvärt med den här modellen är att SD befinner sig så nära V. Om inte den föråldrade tankemodellen av de politiska partiernas spelplan som en höger- och vänsterskala hade varit så cementerad, kanske V och SD hade kunnat gå från att vara värsta fiender till att bli konkreta samarbetspartners. De hade förstås då varit tvungna att brottas med problemet att en nationalsocialism förmodligen hade placerats på samma ben i triangeln. En förödande närhet som de politiska motståndarna inte hade varit sena att påpeka och förstora upp.

Vad skulle krävas för att SD och V, rent hypotetiskt, möttes? Först och främst en trovärdig garanti för att nationalsocialismen aldrig skulle kunna uppstå. Och hur skapar man då en sådan utfästelse? Kanske genom att anlita ett liberalt element, som har vetorätt i fundamentala idéer om t.ex. fredsbevarande, fria val, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Men gör inte partierna i så fall våld på triangel-modellen? Jo, men varje modell ska ordnas och justeras efter verkligheten. Verkligheten ska aldrig ordnas och justeras efter modellen.

 

© P F Sandberg
https://twitter.com/pfsand